Garmarna

Hjälplöst famlande i skuggornaFörsvinnande som sanningenom vem som vetat vadKraftlöst strävande mot gryningenSnärjs banden runt min midjaoch förhindrar att jag farDet är dags att ta farvälhjälpe gud min arma själJag kan stilla all din nödjag är eld när du är glödJag kan lösa alla bandslita skammen ur