Barbro Hörberg

Och tänk i parkenOm vårenMed ögon känsliga för gröntOch kastanjeblad som paraplyerOch våra händer känsliga för allt som är skönt.Vi vek en duva av papperI vinden seglade den långtOch den landade på en staty somFick ändra alla orden i sin sång.Det regnade men bilderna blev braDet var ett egendomligt ljus